NÄSHULT HEMBYGDSFÖRENING - EN HISTORIK

Starten för Näshult Hembygdsförening 1943 återfinns i dess första stadgar fastställt i december, då i form av en ekonomisk förening.
"Föreningen har till ändamål att...tillvarataga den egna bygdens natur och kultur samt i samband därmed gagna medlemmarnas ekonomiska intressen genom att arrendera eller inköpa lämplig tomt och därå uppföra en s.k. hembygdsgård med samlingslokaler som mot avgift tillhandahålles kommunala myndigheter, föreningar och andra..."

Detta var under brinnande krig. Det gamla ordenshuset i Haddarp, den tidens samlingslokal hade brunnit 1941. Ett provisorium i Äng hade efter några år sålts som ved till det beredskapskalla Stockholm. En annan tillfällig lösning var att använda Skolan.

"...uppföra en s.k. hembygdsgård..."
Inez och Willhem Johansson skänkte tomten på Hultanäsvägen, bredvid dagens bilverkstad.
Här blev det dock inget bygge, men ibland restes tält och visades film.

En bygdegård blev det 1954. Detta skedde i samband med att Näshults kommun upphörde och gick upp i storkommunen Nye 1952. Då ansågs ålderdomshemmet inte längre behövas. De gamla kunde fördelas på den nya kommunens andra ålderdomshem. "Kommunrummet" en trappa upp behövdes inte heller för kommunens möten och förvaltning. Distriktsjuksköterskan och Föreståndarinnan fick flytta.

Genom ombyggnation under ledning av styrelsen med dess ordförande Bertil Lind, slogs många små rum till en stor sal med högt i tak och en kamin från kyrkan installerades för värmen. Näshult Bygdegård invigdes hösten 1954. Bygdegården blev en frekvent samlingslokal för föreningsmöten, ungdomsverksamhet, fester och sammankomster.

"...tillvarataga den egna bygdens natur och kultur..."
Ett värdefullt inslag har varit "Näshultsfilmerna" som hade spelats in under 30- och 40- talet av främst Harald Danielsson, och fick en fortsättning med "Den Torra Sommaren" 1959. En ny Näshultsfilm spelades in på 70-talet av främst Sigurd Franzén.
En sentida uppföljning av Näshultsfilmerna gjordes av Ulrike Dück 2002.

En annan viktig del har varit att skriftligt dokumentera Näshults sägner och historia;
- "Forna Tiders Näshult" sammanställd av Bengt Winbladh 1975 med egna och andras bidrag.

- Gunnel Granmo skrev 1975 skriften "Näshults Kyrka"
- Stig Rydeman skrev "Bänkstriden i Näshults Kyrka" 1980.
- Rydeman har också 1994 skrivit "Den Skeppsformiga Timmerkyrkan".

- 1982 kom Inez Ekensäters "Minnen" redigerad av Sigurd Franzen och Bengt Winbladh.

- Ett stort arbete återfinns i boken "Torp och Backstugor" av Roy Johansson 1988 som återger 195 byggnader med beskrivning av boendet och många ritningar. Rester och platser för dessa byggnader finns markerade i terrängen.

I Näshult finns mycket som är av intresse ur ett hembygdsperspektiv.
Gamla byggnader som finns kvar och förvaltas och vårdas eller står och förfaller.
- I korset finns det gamla Gästgiveriet hitflyttad 1840, numera privatbostad. Claesons affär, en lanthandel som var i drift från 1910-talet till 1969 och som har återuppstått som ett lanthandelmuseum. Lite längre bort står Norregårdens Gammelstuga hitflyttad 1797. I korset finns också Lindeslund med bibehållen lanthandelinredning från tiden som Kooperation. Snett söderut finns det efterföljande Konsum från 1934, som i dag är Näshult lanthandel.

- Mot norr finns bevarat Carl Hedbergs smidesverkstad och på andra sidan vägen, Kurran som behövdes för de överförfriskade, då marknad bedrevs här fram till andra världskriget.

- Mot Hultanäs finns kvar Berglunds skomakeri som var i bruk till 1970-talet. Därefter en gammal möbelfabrik och mittemot bysmedja. I fortsättningen finns två milstenar, en från 1779 och Gustaf III tid samt Beskvarn som skulle kunna återuppstå som kraftverk..

- Mot Åseda finns Nässja kraftverk som förfaller, medan Götestorps kvarn har rustats privat och Kullebokvarn fortfarande är i drift som sågverk.

- I öster finns Näshults träkyrka med ett ursprung i medeltiden och med en kyrkoherde "Herr Lars" som stod på Nils Dackes sida. Mittemot Sockenstuga från 1851 som också varit skola.

- Utefter Höghultsvägen finns Äng, gården med samlat torp, visthus och uthus. Norr om vägen ligger torpet Hammerdal som står kvar trots att det är övergivet sen 1960-talet. Därefter i Höghultström ett fungerande kraftverk från tiden då här var en snickerifabrik.

Bygdegården totalrenoverades 1990 och återinvigdes januari 1991. Arbetet omfattade en tillbyggnad med tambur och ny bastu med solarium. Köket utvidgades och en liten sal inrättades. Den gamla bastun blev arkiv och omklädningsrummet blev en liten pub. Arbetet gjordes under ledning av Sten Johansson med mången frivillig arbetskraft så framgångsrikt att det blev en hel del över av de insamlade medlen och bidragen. Detta överskott har under åren förvaltats väl och påfyllt med nya gåvor, bidragit till andra investeringar och till föreningens goda ekonomi.

Ytterligare en tillbyggnad under 2007, har gjorts under ledning av Lars Torstensson, i form av ett stort förråd, en altan och därmed ett samband mellan den stora salen och uteplatser på den västra gräsmattan. Genom att bordar och stolar flyttats bort från scenens sidor kan hela den stora salen öppnas upp i sin helhet.

Och vad har hänt med de gamla stadgarna?
De kan ha ändrats, men i så fall när? Normalstadgan för bygdegårdsförening har lyfts fram som styrande. Men Näshult hembygdsförening är både en bygdegårdsförening och en hembygdsförening, vilket är ganska ovanligt. Detta kan vålla viss förvirring när alla erbjudanden och krav på information dimper ner från de centrala förbunden och deras förlängda arm i länsdistrikten.

Vid årsmötet 2008 fastställdes interimsstadgar.
Föreningens uppgift är;
1. Att arbeta för en levande hembygd i Näshult med dess människor, natur och kultur samt att värna om bygdens traditioner och arv.
2. Att förvalta och nyttiggöra Näshults Bygdegård

Oavsett stadgar har under alla dessa år mycket frivillig arbetskraft ställts till förfogande och många gåvor givits till framförallt Bygdegårdens fromma.

Styrelser har kommit och gått. Många har bidragit mer eller mindre.
Ordföranden har varit i tur och ordning sen 1954; Bertil Lind, Torsten Karlsson, Sten Johansson, Margareta Andersson, Jan Evert Johansson och nu Tord Hedström.
Tillbaka